Veckans toppar och dalar

Bästa starten denna vecka var tisdagens och onsdagens transportlöpning till gymmet. Sol i ansiktet, bara ben och nästintill folktomt. Precis som jag vill ha det. Att den vanliga cykelvägen är numera avspärrad och jag får en bit genom skogen som alternativ är pricken över i:et.

Ytterligare en toppenhändelse var att teama bodycombat 56 release med min egna krigare Björnen. Releasen i sig är en dunderutmaning. Vår prestation var ganska exakt vad man kan vänta sig av ett första tillfälle. Lite rörigt, lite förvirrat men rackarns roligt! Vi tog i, deltagarna tog i. Solskenet och värmen ute tog också i, vilket resulterade i något mindre syre i salen än vad man önskar när kroppen är full av mjölksyra och hjärtat dunkar i öronen. Men krigare som vi tog vi oss genom alltihopa.

Lite liknande känsla av ”nu rackarns kör vi järnet” fanns i spinningsalen i onsdagsmorse. Trots ett missöde med iPod och ett total improviserat pass. Det har funnits en tid då jag enbart körde på känsla och planerade aldrig mina spinningpass. Det hade sin charm och möjligheten att bara följa gruppen. Nu eller snarare senaste 4 åren har jag alltmer planerat, läst och låtit skapandet ta både tid och engagemang. Vad som görs på cykeln är en viktig del, musiken en annan. Det som är avgörande för mig är vad jag säger och när jag säger det. I onsdags lyckades jag överträffa mig själv trots att det störde mig att jag använde en för mig nästintill okänd playlist.

Hoppas du själv haft en fin vecka. Jag önskar jag kunde lova mer frekventa inlägg, men erfarenheten säger mig att denna vecka kommer bli minst lika tuff som föregående. Enda skillnaden är att gymmet drar igång sommarschemat och min älskade bodybalance är tillbaka.