Noc out

Det är namnet på en av Linköpings lokala idrottsklubbar där människor möts och tränar ihop inom diverse olika områden. Jag fick äran att instruera en tre timmars spinning med ett gäng träningsglada noc out:are igår. Jag har spunnit en del i mina dar. Många, många timmar har trampats på diverse event, konvent och arrangemang. Men jag har aldrig tidigare själv suttit i på instruktörscykeln 180 minuter rakt av och levererat bra träning och träningsglädje. Det var en riktigt rolig och kul utmaning att ta sig an. Ett skönt avbrott ifrån mina ordinarie upplägg som krävde en hel del eftertänksamhet. 3 timmar är ruskigt länge var min allra första tanke. Det gäller att skapa nivåer och sikta på variation både gällande upplägg och musik. Det tog några varv vid datorn innan jag kände mig nöjd.

I korta drag lade jag upp det på följande sätt. Först givetvis en lång och skön uppvärmning. En mjuk, men taktfast låt av Armin Van Buuren går inte att misslyckas med. Därefter ca 15 minuters klättring med en lätt raksträcka insprängd mitt i. Och redan där hade över 30 minuter passerat. Sedan följde 25 riktigt krävande minuter där intervaller avlöste varandra i ett rasande tempo. Hårt och intensivt från start fram till en återhämtningslåt. En lång trappa på sammanlagt ca 55 minuter var nästa moment. Den startade med 1 minuts klättring och 39 sekunders återhämtning för att slutligen landa i 6.30 minuters klättring till SHM:s greyhound. Det var jubel, busvisslingar och stora leenden i alla ansikten. Som tack för denna fantastiska klättring bjöd jag Noc Out:arna på en kortare tripp till smiling coast of west africa. Trummor, sång med sol i ansiktet och sand under hjulen återhämtade vi oss lite innan de sista 30 minutrarna. Efter att ha varit en guide och coach i 2,5 timme tog jag kommandot fullständigt och höll cyklisterna i ett järngrepp fram till sista tonen. De höll ut hela vägen trots att jag jagade dem genom en berg och dalbana som avslutning.

Säg vad man vill men det är ett tufft gäng de där Noc Out folket. De cyklar, kämpar och tjoar så håret reser sig på armarna. Efteråt skulle några iväg och simma (galenpannor) några andra planera morgondagens löpning och några ramlade bokstavligen av cyklarna, precis som jag. Tröttheten kom över mig smygande. Under cyklingen hade jag inte tid att tänka efter och direkt efteråt ville jag mest få i mig mat! Framåt 21 på kvällen var jag inte något vidare roligt sällskap. Hur jag än försökte så föll ögonlocken igen. Jag låg nerbäddad och sov en timme senare. Idag är jag ordentligt mör och inte så sugen på mer spinning.

Förutom en mördarlördag så har fokus varit styrka denna vecka. All löpning har jag ställt in då morgontempratur legat på minst -14 grader. Jag hörde att det är minst en vecka kvar innan detta lättar så jag fortsätter cykla och lyfta vikter. Innerst inne känner jag mest för att skrika rakt ut; kom igen nu vädret! Ge dig nu, jag vill ju springa