Ledig förmiddag

Jag vet inte riktigt vad som hänt, men jag försummar bloggen alltmer. Tankar på inlägg finns, tiden finns inte. Och när den väl dyker upp så har jag senare tiden prioriterat andra sysslor. Så med handen på hjärtat har jag faktiskt valt att försumma den en smula. Det gör ju inget, den finns ju kvar när lusten och tiden sammanfaller. Däremot vill jag nog ge mig själv utrymme att skriva om träningspassen jag genomför. Det av 100% egoistiska skäl. Jag tycker det är kul att kunna gå tillbaka och läsa. Huruvida det är kul att läsa återstår att se. Förhoppningsvis inspirerar det dig min läsare till roligare och mer varierad träning.

Så, imorse tog jag mig ut på en ensam löptur. Smög nerför trappen och sen ut genom dörren. På kvällen innan berättade jag för Alma att jag skulle springa och att vi skulle göra våfflor när jag kommit hem. Ställde klockan på 05.50 men kom upp 06.20. Det var segt imorse, speciellt eftersom jag vanligtvis kliver upp runt 05 på vardagarna. Det hade varit skönt med sovmorgon men samtidigt så visste jag att det var nu jag hade min chans att springa. Ensam, utan ryggsäck, utan större tidspress, bara för att få njuta av stunden och få fler km i benen än transportlöpningen ger mig. När jag väl kommit ut och kommit igång kändes det så bra! Det var värt de där sista 30 minutrarna sömn. 13 km i morgonsol med kossor som sällskap längs vägarna i Eklandskapen var allt jag kunnat önska mig. Åter hemma var det full fart. Dusch, strech, våfflor och kaffe och en lekstugan liten tjej som väntat och väntat. Jag hade egentligen gärna fortsatt en stund till och fått ihop en 18-20 km. Men ett löfte är ett löfte!