I ett litet lyckorus

Ibland krävs det ganska lite för att jag ska bli lite extra lycklig. Det första är att min lilla sjukling piggnade till idag. Inget kräks, färre snuskiga bajsblöjor och mer fast mat i magen. Vi har förutom de obligatoriska Bamse avsnitten, målat, lekt och dansat. Det sistnämnda var förberedelser för min afro som jag skulle ha på gymmet. Underbara lilla Alma gungade loss så fort musiken kom igång. Det var himla mysigt att dansa tillsammans i köket. Tjejen har taktkänsla!

Kvällens klasser bodystep och afro30 var otroligt roliga att instruera. Atlethic circuit på release 90 är både utmanande och kul. Deltagarna, ikväll bara tjejer blev lite extra taggade av att få peppa varandra och köra två och två på samma låda. Efteråt var det flera som stannade kvar och dansade med mig, vilket är imponerande då jag själv var klippt slut. Jag gissar att morgonens lilla morgonrunda på 5 km bidrog lite till tröttheten. Dansa var magiskt ikväll. Förberedelserna hade gett resultat. Stegen satt och jag kände mig trygg med musiken. Till saken hör att jag har under de senaste tre åren instruerat högst fem afroklasser. Innan det dansade jag flera gånger i veckan, instruerade minst en klass och gick på diverse workshops så fort tillfälle gavs. Så förberedelse krävdes för att inte vars fullständigt ringrostig. Många var mycket nöjda efteråt och flera ville ha mer afro. Längst in i hjärtat vill jag det också, men mitt förnuft säger mig att avvakta. Mitt schema är späckat redan som det är. Att försöka klämma in lite extra vore bara dumdristigt. Oavsett hur kul det än var att dansa.

Ikväll kommer jag somna med ett leende på läpparna. Samtidigt håller jag tummarna för att benen ska bära mig och ryggsäcken in till gymmet tidigt imorgonbitti.