Martunia

Efter att jag ordnat allt praktiskt på min to do lista på jobbet och knappat in åter 13:e augusti i frånvarohanteraren infann sig ett lugn i hela mig. Så jag svidade om till löpkläder och gav mig av hemåt. Det var en härlig känsla att inte bara springa hem i solen utan även springa hem med en massa lediga dagar framför mig.

Varmt, svettigt och rätt så segt egentligen men vad gör det! Hemma väntade mina älsklingar som badat och busat hela dagen lång. Jag kunde inte önskar mig bättre ledighetsstart. Det jag däremot kunde definitivt gjort bättre själv var att kliva upp i tid imorse. Eftersom vi ska hålla oss hemmakring även under semestern så har jag valt att behålla några av mina klasser. Givetvis är spinn 45 på fredagsmornar en utav dem.

Efter förra veckans tempolopp till gymmet hade jag ställt kl på 05.15. Men jag sov tydligen fantastiskt gott för 05.35 for jag upp ur sängen och nästintill fick springa rakt ut meddetsamma för att hinna till gymmet i god tid. Den där sköna morgonjoggen blev ett tempopass. Fördelen vad att jag var hur uppvärmd och redo som helst när jag väl var framme. Idag körde vi en omgång till på berg och dalbana upplägget från i onsdags. Dock i lite förkortad version. 44 minuter och 4 backar. Det tog inte lång stund innan mjölksyran bokstavligen sipprade ut genom öronen. Sjukt jobbigt, men samtidigt galet roligt. Och som alltid var mina spinnare redo och taggade. Jag ser stjärnor!!! Utbrast en av dem i slutet av sista bergstoppen, precis innan målsnöret. Och det gjorde jag med ju! Framför mig satt de ju där på två rader och glänste! Mina spinnare – morgonens stjärnor! Det kallar jag fantastisk start på semestern!

Tillbaka hemma och ute i gräset med min lilla konstnär i väntan på solen!