Axlar och spinningendorfiner

Imorse var det dags för favvomuskelgruppen att utsättas för överbelastning och hårt arbete. Min favorit är axlarna. Hur det kommer sig vette katten. Det är nog en blandning av ytligt behov (snygga axlar) samt ett funktionellt behov av starka axlar. Hur som helst så gillar jag att träna axlar och har i och med detta ägnat en hel del tid åt både träning och efterforskning på nya, roliga övningar. En av de självklara favoriterna är övning jag kallar för sprintern. Det är möjligt att det finns andra namn och alternativa utföranden. Jag har hämtat min inspiration från en bok om funktionell träning skriven av Jari Ketola, chockträna dig i toppform. En ganska skojig bok med lite roliga alternativ på traditionella övningar.

Men sprintern då. Den utförs stående med antigen hantlar eller viktplattor lite beroende på vad man har tillgängligt. Man tränar hela axelpartiet då man utför en pendelrörelse framför uppåt med den ena armen och bakåt med den andra. En av de delarna är att stå stabilt med rakrygg och sänkta skulderblad eftersom pendlerörelsen påfrestar bålen och det är lätt att både dra upp axlar mot öronen eller svänga alltmer med bålen. Egentligen är det enklast att visualisera armrörelsen en sprinter gör och sedan kopiera den. Jag har fått frågan om man ska pendla snabbt eller inte. Jag pendlar med kontroll och fokus på kontakt i axeln snarare än någon egentlign tanke på tempo. Även om vikterna inte är supertunga så känns rörelsen rakt genom hela axeln.

Ikväll hoppade jag in och hjälpte en kollega med en 60 min spinning. Mer eller mindre oförberedd brände jag av mitt söndagsupplägg. Det blev hur bra som helst! Upplägget i sig bjuder på utmaningar, men det var tjejerna i salen som gav mig lyckoruset. De trampade som om de aldrig gjort något annat. Målmedvetna och envisa. Idag var lyckan för min del total tack vare just deras fantastiska jobb. En skön påfyllning efter en utmanande arbetsdag.