Med ett leende på läpparna

Att instruera på måndagskvällar är rena nöjet. Glada, träningssugna och laddade till tänderna var de på plats idag. Mina combat tjejer. Och det var hur fräckt som helst att alla var svartklädda. Vi var som ett stort team och jag lovar att alla fick en liten extra kick utav det. Vi var fräcka. Vi var coola och vi var galet starka. Mest imponerad och rörd blev jag nog av två nya tjejer som stod längst bak (givetvis). De var inga vana combat deltagare, men de hade viljan. Även om de var tvungna att stanna upp och ta igen sig lite så höll de igång hela timmen genom. Mycket imponerande! Efteråt log de med hela ansiktet och när jag frågade hur det kändes utbrast den ena ”det är underbart! Jag kommer inte kunna röra mina armar imorgon!”. Lite galen kommentar, samtidigt så kunde jag inte mer än att hålla med. Även jag hade spagettiarmar.
Min combat outfit idag.

Body pump klassen efteråt gick mer eller mindre på endorfinruset från combatgänget. Idag hade jag tagit med en gammal utfallslåt och den gick verkligen hem hos deltagarna. Det flåsades nästan lika högt efter den som efter rygglåten. Återigen fick jag några fina kommentarer efteråt. Jag tror att jag ska göra som Karro tipsade mig om och börja skriva ner dem. Så kan jag läsa dem de mindre bra dagar. Nu ska jag sova….med ett stort leende på läpparna! Godnatt!