i väntans tider och efteråt

När det inte blir som man tänkt sig…….

Filed under: personligt | Tags: | december 22nd, 2010
Post

Jag hade genom hela graviditeten läst in mig på vaginal förlossning. Jag har läst olika berättelser, lyssnat uppmärksamt på andras erfarenheter, läst böcker osv osv. Inte en enda gång slog det mig att läsa om kejsarsnitt. Det alternativet fanns inte riktigt i min värld. Jag har mått så bra genom hela graviditeten, kunnat träna och göra det mesta jag velat. Jag var så övertygad om att det gav mig så himla bra förutsättningar för att ta mig genom förlossningen.

När det hela smygstartade redan i mitten av den veckan med smygande förvärkar började jag mentalt förbereda mig för livets utmaning. Förvärkarna höll i sig genom hela torsdagen och fredagen. Fredag eftermiddag blev jag orolig och stressad av att inte riktigt veta hur allt låg till i dagsläget. Efter rådfrågan med förlossningen fick vi komma dit på en kontroll. Jag var inställd på att åka hem igen och såg fram emot tiden hemma nu när jag fick veta att jag öppnat mig 2 cm och att bebisen mådde bra i magen. Timmarna hemma blev inte riktigt så många som jag tänkt mig, utan vi var tillbaka på förlossnignen redan kring 01 tiden. Då hade jag svårt att slappna av hemma och kände behov av tryggheten som förlossnings avdelningen stod för. Förvärkarna fortsatte att komma och gå genom nattimmarna. De var oregelbunda men starka. Jag testade att duscha lite, sitta och slappna av på en pilatesboll och även akupunktur. Alla de saker hjälpte lite smått under en kortare stund, men i långa loppet fortsatte smärtan att toppa all annan känsla i kroppen.

Jag gav även lustgasen en chans. Men den gjorde mig mestadels illamående och jag kunde inte riktigt hitta rytmen och balansen i att använda den. Någonstans kring sju tiden på morgonen föreslog barnmorskan en epidural bedövning och jag höll med om att det kunde vara ett bra alternativ då det hela verkade dra ut på tiden. Under natten hade jag öppnat mig från 2 cm till fyra. Så ingen större framgång om man ser till tiden. Jag började även bli lite trött, då det var många nätter sen jag sov ordentligt. En läkare dök upp strax efter att jag och Björnen hälsat på det nya barnmorske/undersköteske teamet. Det mesta som krävdes av mig gjorde numera ont och att sätta in bedövningen var stundvis obehagligt, men helt klart värt besväret. Känslan som kom efteråt var underbar och smärtan var helt klart mycket mer hanterbar.

Epiduralbedövning har ju dock bieffekten att värkarna stannar av och behöver stimuleras med dropp. Jobbigaste med den delen var att jag blev hopkopplad med alla sladdarna till ctg maskinen och diverse dropp vilket gjorde  det omöjligt för mig att gå på toa. Speciellt efter att bedövningen lades så var jag tvungen att ligga ner i en timme och toa besöket fick bli i en bäcken i sängen. Föga trevligt, men då fanns det inga andra alternativ då jag absolut inte kunde hålla mig. Efter bedövningen tog även barnmorskan beslutet att ta hål på hinnorna så att vattnet gick. Krafterna hade börjat tryta redan flera timmar tidigare och nu var jag helt energilös. Efter lite övertalning gick jag med på att äta lite champinjonsoppa, men bara efter ett par skedar kräktes jag första gången. Björnen kom springande med en spypåse som fylldes snabbt och innan han hann ge mig nästa så kräktes jag rester av soppan och smothies jag druckit tidigare under natten rakt ut över golvet.

Från denna stund hade jag ständigt en spypåse i handen. Jag kräktes i flera omgångar medans en tredje barnmorska påbörjade sitt eftermiddags arbetspass. Hon tog sikte på att få koll på värkarna och dessa mättes så noga så möjligt. Fortfarande oregelbundna, öppningen hade ökat från fyra till dryga fem centimeter. Så ingen vidare utveckling egentligen. Kvällen fortsatte på samma sätt. Fastbunden i sängen med ordination om att ligga still för att värkarna skall kunna mätas. Trött i kroppen, ständigt kissnödig och lite smått orolig över den långsamma utvecklingen . En gynekolog tillkallades för bedömning och hennes utlåtande var att vi skulle fortsätta med värkstimulerande droppet i ytterliggare två timmar. Jag var bara fem centimeter öppen, vilket innebar att det var lång tid kvar till nästa fas. Dessa två sista timmar bidrog inte till någon förändring och ett beslut som jag jag varit rädd för fattades. Det skulle bli ett kejsarsnitt för att både jag och bebisen skulle må så bra så möjligt och att jag kunde vara vaken under hela operationen.

Sagt och gjort. Det gick rätt så fort från det att det beslutades till att jag kördes in i operationssalen. Jag fick klä om så gott det gick liggande, bedövades och Björnen fick ta på sig gröna operationskläder med en liten ”pappa” skylt på. Väl inne i operationssalen var det mycket folk. Alla grönklädda och med ansiktsmasker på. De tog väl hand om både mig och Björnen. Berättade vad som skulle ske och guidade oss hela vägen. Jag bedövades från strax under bröstet och hela vägen ner. Jag kunde känna beröring men inte smärta. En duk mellan mig och min mage spändes upp och inom 30 minuter från att det hela startade lyftes vår lilla skatt upp ur min livmoder. Det som står som orsak till förlossningshinder i min journal var ofullständig rotation av fosterhuvud. Alma låg med sin rygg mot min rygg och hade huvudet böjt bakåt. Känslan att få se denna lilla blodiga varelse lyftas upp och få höra hennes första skrik var värda all smärta och ansträngning.

Alma togs iväg och kollades av barnläkaren och barnmorskan tillsammans med Björnen. Under tiden syddes jag ihop. Den tiden är lite suddig i mitt minne. Jag började skaka i alla delar av min kropp som inte var bedövade och de som fanns på mina sidor fick hålla i mina armar för att jag skulle ligga still på operationsbordet. Jag fick kväljningar ytterliggare 2 gånger till innan Alma och Björnen kom tillbaka till mig.  Blev inget kräks då jag hade ingenting kvar att kräkas upp. När Alma lades på mitt bröst upphörde skakningarna och lyckotårar rann. Det var dock bara en kort stund som vi fick tillsammans. Alma skulle tas hand om av barnmorskan i sällskap av Björnen och jag skulle köras till en postop sal för att övervakas och återhämta mig lite.

Efter att jag körts bort till salen kom skakningarna sakta tillbaka för att öka i intensitet till den milda grad att även mina halvt bedövade ben skakade. Hela kroppen värkte och jag var galet törstig och trött. Jag fick dropp och halvsov så gott det gick med skakningarna tills Björnen och Alma kom och hälsade på mig en liten stund. Det var mer lugnande än morfinet eller pillren jag fick för att minska smärta och skakningarna. När hon låg på mitt bröst så blev jag lugn hela vägen in i själen. Jag kunde andas normalt och kroppen slappnade av. Helt otrolig upplevelse från att skaka okontrollerat bara sekundrarna innan.

Det var dock inte förrän jag ansågs tillräckligt återställd och kördes bort till special BB som jag fick bekanta mig på riktigt med min dotter. Där fick jag ha henne hos mig obehindrat. Skakningarna hade upphört, bedövningen släppt och jag kunde själv hålla i henne. Vi låg hud mot hud resten av de tidiga morgontimmarna ibland halvsovandes, ibland ammandes. Vi skiljdes inte åt förrän barnmorskan föreslog att jag kunde få komma upp och duscha. Det var nog en av de skönaste duscharna någonsin, även om det var läskigt och olustigt instabilt att stå med nygligen hoppstydd magmusklatur. Efteråt kände jag mig mycket piggare och alert och ville absolut fortsätta ha både Alma och Björnen hos mig.

Vi blev kvar i 3 dagar på special BB, vilket jag är mycket glad över. Vi fick massor av tips och råd av personalen gällande amning, vård av nyfödd bebis och även tips och råd gällande min nyopererade kropp. Nu när vi är hemma och försöker få vardagen att fungera är jag hemskt tacksam för allt de vi fick med oss från special BB.

Så även om det inte blev som jag tänkt mig, även om min väg tillbaka till ett aktivt liv kommer ta lite längre tid så säger jag som många andra nyblivna mammor. Det var värt varenda sekund och jag skulle göra om det!

4 Responses

  • Jessica | december 22nd, 2010 @ 10:42 | Svara

    Så roligt att få ta del av hur din förlossning gick till. Kämpigt för dig att det blev kejsarsnitt, men skönt att allt gick så bra ändå. De där skakningarna känner jag igen precis. Jag kommer ihåg att jag blev så rädd och undrade vad som hände. Hon är underbart söt er lilla flicka och ser så rofylld ut. Vad mycket hår hon har! Hoppas att ni får en riktigt fin jul och att du återhämtar dig på ett bra sätt. Skönt att du kan vara ute och promenera lite, även om det är med små korta steg.

    Kramar!

  • Ingela | december 22nd, 2010 @ 11:33 | Svara

    Vad kul att få läsa om förlossningen. Vad skönt att läkningen går åt rätt håll och att lilla Alma verkar må bra :) Hoppas ni får en underbar jul!

  • Sara W | december 22nd, 2010 @ 11:39 | Svara

    Åh Marta! Tack för att du delar med dig av dina upplevelser om hur lilla Alma kom till världen! Rörande läsning! Vore jättemysigt att träffa dig och henne sen när hon vuxit till sig lite!
    Ha nu en mysig julhelg ni tre!!
    Kram

  • Tea | december 23rd, 2010 @ 01:55 | Svara

    Spännande läsning som drog fram en massa minnen från mitt kejsarsnitt. Tack för att du delade med dig. Jag hade samma skakningar jag med. Kände ingen många saker. Det är inte mkt man kan göra åt det hela. Jag är glad över att allt gick bra och ni mår bra alla tre. Jag tycker du gjorde skit bra ifrån dig. Känn dig riktigt stolt och sedan kan jag tala om att om du är sugen på en till någon gång så är det inte alls säkert att det blir kejsarsnitt igen. Min andra är född vanligt och det gick hur lätt som helst jämfört med första gången. Njut av din dotter, era amningsstunder och rör på dig i den mån du klarar av och kroppen tillåter. Du har genomgått en riktigt stor operation. Glöm inte det!! Det tar tid innan allt läker. Ha en underbar jul och pussa din dotter från tant Tea och säg God jul till mannen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>