En hyllning

I vanlig ordning blev det en löptur imorse. Solsken, frisk luft och alldeles folktomt. Så underbart så det var nästan magiskt. Mitt huvud gick på högvarv till en början för att sedan komma in i det nästan meditativa tillståndet där man mer känner stegen, andningen, noterar omgivningen men som i ett flyt där egentligen inga specifika tankar finns. Högvarvet i början berodde till vis del på att det var galet segt till en början. Igår blev det en hel vilodag. De dansande dammråttorna städades bort och jag ägnade både dagen och kvällen åt fix hemma och kvalitativ Alma-tid. Så jag hoppades på en bättre och lättare start imorse än vad jag fick. Men efter några kilometer släppte segheten och flytet infann sig. Det är inga lopp att skryta om, men jag känner mig galet nöjd. På slutet kom segheten tillbaka och mina tankar hamnade på kroppen. Närmare sagt kvinnokroppen. Ju mer jag tänkte desto mer glad och nöjd kände jag mig.

Så idag vill jag hylla den kvinnliga kroppen! Den är helt fantastiskt, vacker och magisk! Det är egentligen ofattbart vad den klarar av. Graviditet, förlossning, ammning är sådana självklara saker som vi kvinnor förväntas genomgå, vilket  många utav oss också gör. Men vid närmare eftertanke så är det något helt fantastisk. Att skapa, bära, föda och ge näring till en helt ny liten individ är en prestation och påfrestning som egentligen slår de mesta här i livet.  I onsdags fyllde Alma 5 månader, hon är en pigg, glad och frisk liten tjej. Hon väger dryga 8 kg och lever bara på bröstmjölk. Idag sprang jag mina första 17km och känner mig riktigt nöjd. Det är helt fantastisk vad kroppen klarar av! All kärlek till våra kroppar! De är fantastiska…….

Dryga fem månader sen, bilden är tagen tisdag kväll och Alma föddes lördag natt.