Trötter

Gäsp, vad segt det har varit att kliva upp senaste mornarna. Jag gissar att det kan till viss del spåras tillbaka till det lilla extra sällskapet vi fått i sängen. Det är lilla solstrålen Alma som sover mycket oroligt just nu, vilket brukar sluta med att hon tar plats mellan mig och Björnen i sängen. Hur kan en så liten människa ta så mycket plats??? Det känns som att jag sover hängandes på sängkanten med hennes knubbiga händer intrasslade i håret och med vällingandedräkten rakt in i näsan som bonus. Med andra ord så sover jag inget vidare. Björnen har inget hår Alma kan trassla med och den rackarns störs inte av vällingdoften medan jag får traumatiska flashbacks från min egna dagistid. Så trött är lite utav ett konstant tillstånd just nu. Men livet, jobbet och träningen måste ju rulla vidare. Så smått gäspande och med baksida lår spända som fiolsträngar lunkade jag iväg imorse. Till en början gick det såååå långsamt sååååå. Lite frisk luft och huvudet vaknade. Lite värme och genomströmmning i stela muskler så mjuknade benen och farten tog sig lite mer.

Plussade på två extra km och njöt av lite mer grus och skog än vad som bjuds på transportrundorna i vanliga fall. 7 km senare var jag framme. Tillräckligt genomvarm för ordentlig strech och efterlängtad dusch. I eftermiddag instruerar jag mitt livs andra TRX följd av 60 min spinning. Längtar lite och våndas lite…..