Onsdagstempo

Onsdagar har blivit en fixar dag i min kalender. Jag tvättar, städar och grejar med tusen småsaker här hemma samtidigt som jag försöker leka med Alma. Lekarna kan lika mycket vara skjuta runt på tvättvagn i tvättstugan eller plocka ur tvätt som jag precis plockat i som att bygga lego. Tur för mig att tjejen inte är kräsen, annars skulle inget bli gjort. Nu får vi saker gjorda, även om det tar minst dubbelt så lång tid.

Onsdagar är även en av mina löpardagar. Jag försöker pricka in Almas sovstunder, annars blir hon less efter bara en kvart att bara sitta och åka vagn. Så när hon vid ca 10.30 började gnugga sig i ögonen så var jag snabb som tusan på att byta om själv, dra på mössor, vantar och overall på henne och få ut oss genom dörren innan klockan slagit 10.45! Det måste jag säga var riktigt bra gjort. Vi hann knappt påbörja löprundan så sov lilla pyret.

Resultatet av dagens löprunda då? Det var blåsigt, även om jag börjar bli van, fläckvis halt som tusan, fläckvis blött som tusan. Genomblåst och blöt om fötterna blev jag. 12 km fick jag ihop. Kan inte påstå att jag njöt under tiden, men jag är inte den som vänder hem. Ett bra sätt (för mig) att få till ett gäng kilometrar när motivationen tryter är att se till att springa i en riktning. Vanligtvis springer jag en slinga som går runt och dom går att bryta och ta sig hem snabbt. Men att springa 6 km bortåt hemifrån, ger mig 6 km väg tillbaka hem vare sig jag vill eller inte. Och det var inte segt, halt och blåsigt precis hela vägen. Stundvis tittade till och med solen fram.