Lördagsnöjen

Det är lite olika vad man tycker är skojigt att roa sig med på sin lediga tid. Jag vet inte riktigt än om det kommer bli en bestående vana eller om det är tillfällighet att även denna lördag var jag och Alma uppe vid 06.30. Lite lek och frukost för lilla fröken. Strax efter åtta var vi redo för en tur tillsammans. Alma gäspade till min stora glädje. Det innebar att jag skulle troligtvis få springa så långt jag ville.

Vanligtvis springer jag med runkeeper. Den funkar bra för mig. Den ger mig all information jag behöver som distans och tid. Nu under november testar jag Nikeplus. Den är annorlunda utformad och har andra finesser. Var och en är bra på sitt sätt. Jag lyckades dock att stänga av voice feedback helt och hållet idag. Jag har verkligen blivit van vid att få kilometer uppdateringar hela tiden. Idag sprang jag lite mer på känsla. Jag ville inte göra ett stop och försöka ställa in röst funktionen. Det räckte med alla stop innan Alma somnade ordentligt. Hon drog av mössa och vantar och kastade runt med nappen. Så när hon väl gav efter och somnade så ville jag bara springa. Eftersom jag springer oftast en och samma sträcka, så har jag ganska bra koll på längden ändå. Jag var ändå lite imponerad av mig själv när jag sprungit klart och kollade avståndet. Dryga 15 km stod visaren på. Det krävdes en hel del vilja och envishet idag, men det gick.

Resten av dagen har jag roat mig med besök av en gammal vän och kollega som kom med sina två barn. Det blev juice pressning och gräddande av smarriga äppelvåfflor, lek, bus och prat däremellan.

Dagen till ära tog vi även en mysig, men ruggigt kall promenad till kyrkogården. Det trots att vi laddade upp med god sojalatte från espresso.På hemvägen konstaterade jag att det är dags att plocka fram vinterjackan.

Det som återstår nu är en varm dusch för att tina upp inombords och en kopp av mitt för närvarande favorit te.