Löpning = terapi

Så funkar det för mig i allafall. Livets små och stora bekymmer får perspektiv och nya infallsvinklar när jag springer. jag är mycket mer öppen för att tänka nytt när jag är i rörelse. Jag är i stunden, närvarande och uppmärksam på min kropp. Samtidigt som jag upplever, noterar och ofta njuter lika mycket av den fysiska ansträngningen som själva omgivningen så snurrar tankar på hög varv i mitt huvud. Det låter kanske flummigt, men jag är övertygad om att vi är många som upplever liknande stunder av närvaro och fokus på våra rundor.

Idag är lite utav träningsmorgon hemma hos oss. Alma övade flitigt på att gå med sin lilla gåstol imorse. Efter frukost blev det gymmet för Björnen och löpspåret för oss andra. Alma somnade efter knapp kilometer och sover fortfarande, ytterligare 12 kilometer senare. Jag är trött på ett skönt och behagligt sätt. Och framförallt hungrig, eftersom jag skippade frullen så jag kunde springa. Något som absolut inte funkar för mig är löpning och mat för nära inpå varandra. Minst 2-3 timmar mellan vill jag ha.

Nu är det dock dags för en brunch! Kaffe, omlett, kesella och egenpressad juice kommer smaka rackarns gott. Jag har blivit utmanad av en vän på hennes blogg! Så titta in ikväll och läs mina svar!