Klantighet

Att jag inte snubblade över mina egna ben, ramlade ner i ån eller blev överkörd på morgonens löprunda är lite utav ett under. Jag har haft lite utav klantighetsmaraton imorse. Försov mig dryga 30 minuter, vilket morgontid är mycket. Utav de planerade 12 km blev det bara 7. Resten får jag springa ikväll, hoppas jag. Men då ihop med lilla guldklimpen. Det duggade lite lätt hela löprundan och så här i efterhand tycker att det är lite utav ett under att min iphone fortfarande fungerar. Jag springer med den i ett band om armen. Och alla iphone ägare vet hur känsliga de är för fukt. Så lite tur hade jag trots all klantighet.

Väl hemma så lyckades jag att välta ut kaffeburken och sprida ut kaffe över hela golvet lagom tills Björn och Alma skulle gå upp. Skar upp fingret på ett örhänge(!!!) hur man nu kan lyckas med det? Och vurpade nästan på cykeln på väg till jobbet. Jag klarade mig men jag fick plocka mina matlådor över hela gatan då jag välte ut hela cykelkorgen. Så nu sitter jag på jobbet och undrar om jag törs göra något mer idag. Risk för skador verkar överhängande idag. Det jag kan trösta mig med är att gårdagens bicepsattack har nog gett resultat. För även om jag är lite otursdrabbad idag så är jag det med härlig träningsvärk i armarna. Nu ska jag våga mig in i jobbdatorn, förhoppningsvis utan några incidenter.