19
Med små små steg……
Filed under: efter kejsarsnitt | Tags: | december 19th, 2010
Det är bokstavligen med mycket små korta steg som jag tar mig fram numera. Dagarna har rusat på i en salig röra av amning, hemmabestyr och växande längtan efter träning. Idag är det en dryg vecka efter förlossningen och det börjar lite smått kännas allt mer behagligt att genomföra så basic grejer som att resa sig ur soffan eller sängen, nysa, hosta eller skratta. De första dagarna var det riktigt plågsamt att göra något utav de ovannämnda. Att resa sig ur sängen var ett företag som kunde ta sin lilla tid då jag skulle göra det utan att använda magmusklaturen. De sista två dagarna har det gått riktigt bra, vilket ger mig hopp om lite mer rörelsefrihet framöver.
Både igår och idag har jag gett mig ut på korta promenader. Och som jag skrev tidigare…….små små steg är vad som gäller. Det är riktigt frusterande att gå långsamt och smått. Samtidigt så står valet mellan att göra det eller inte göra något alls, vilket är om möjligt ännu sämre alternativ. Det är svårt att beskriva känslan i magen som uppstår när jag tar i lite för mycket, eller går lite för fort. Det är som om varje rörelse bokstavligen får det att brinna under under huden. Jag försöker att hålla mig innanför gränserna då jag hoppas på att lagom mycket rörelse och vila ska ha positiv påverkan på läkningen. Har du erfarenhet av kejsarsnitt eller sitter på guldtips på hur man tar hand om sig och sitt snitt på bästa hand så är jag idel öra!
Nu går jag inte och suktar efter träning precis hela tiden. Stor del utav den ägnar jag åt min lilla familj. Jag spenderar en hel del tid på att beundra min man som byter blöjor som om han aldrig gjort något annat. Hur han sjunger och dansar Alma till ro och lyckas med det varje gång. Jag och Alma spenderar en hel del tid ihop i vår ”amningsfåtölj” hon äter och jag studerar noga varje liten rörelse och varje min. Det är fortfarande ofattbart att hon är här nu………….
5 Responses
Kommentera
Katarina Feelgood Motala | december 19th, 2010 @ 11:38 |
Stort grattis till er ! Jag är oxå snittad (dock ej akut) men upplevde att det gick ganska snabbt att komma tillbaka och du verkar ju har varit i kanon form innan. Gratis igen,,,,
Queenie | december 20th, 2010 @ 12:40 |
Just nu känns 40 mil som 40 länder bort.. Jag saknar oändligt. Sköt om er <3
Jenny | december 20th, 2010 @ 08:56 |
Åh, njut allt vad du kan av de där underbara stunderna i amningsfåtöljen……..så mysigt…..
Med din vilja och motivation så kommer du komma tillbaka till ”vanlig” träning snart….det är jag övertygad om. Ta hand om er!
Stina | december 20th, 2010 @ 02:18 |
Grattis till er underbara lilla tjej! Så härligt! Jag har upplevt att det är både fantastiskt, omtumlande, överväldigande och oroligt på samma gång att bli mamma, många känslor som trillar över en..
Efter båda mina förlossningar tycker jag att dom första veckorna har varit smått kaotiska, amning som ska fungera, sömn som uteblir, en ny liten individ att lära känna och ont och ömt efter förlossningen. Det tar ett par veckor innan bitarna faller på plats, innan man får rutiner och den lilla vet vad som är dag och natt=) J
ag minns även hur knäckt jag var efter mitt första barn, jag trodde liksom att jag utan problem skulle hoppa i mina skinnyjeans på BB, men nja… Det tog sin lilla tid innan magen drog ihop sig och jag kunde packa undan gravidkläderna., ha ha! Men misströsta inte, kroppen återhämtar sig snabbare än man kan tro!
Vad jag vill säga är; njut och gosa med din fina lilla bebis, men det är också ok att inte sväva på rosa moln hela tiden=) Man får tycka det är en stor omställning att inte kunna träna, hitta egentid och få sova som man vill, man älskar inte sitt barn mindre för det! Lycka till, jag är övertygad om att du är världens bästa mamma åt din lilla prinsessa Alma!
Marta | december 20th, 2010 @ 07:10 |
Tack för stödet och supporten! Jag försöker tänka långsiktigt och låta alla saker ta sin tid.