21
Chockerande
Filed under: body combat | Tags: | januari 21st, 2013
Tack för alla fina kommentarer och stöd på förra inlägget. Det värmer ett sargat hjärta! Jag tar en dag i taget och tränar på positivt tänkande. Allt hänger ihop och någonstans i framtiden kommer även denna erfarenhet gynna mig. En helt annan sak som har skakat om mig ända in i själen är min just nu otroligt usla form. Jag skojar inte och överdriver inte det minsta. Över en månads snorande, hostande och ett gäng febertoppar har dragit träningsmängden ner i botten. Att ligga i soffan och kurera sig under en filt är bra och nödvändigt. Men priset var visst bra mycket högre än jag kunde ana. Jag är svag och har kondis som en 80 åring. Idag dog jag bokstavligen efter låt nr 5 på min combat. Och då är det 3 konditionslåtar kvar. Varav en är ju thai boxningslåten som alltid kräver ens yttersta. Jag är så lycklig att jag hade en sal full med stenhårda fighters. De gav mig energi nog att kämpa mig genom de sista låtarna. Nu efteråt är jag så sjukt trött så jag önskar att kvällsmaten kunde serveras i form av ett piller och jag fick stupa i säng. Jag är chockad och ganska förkrossad över denna insikt. Att kondition var en färskvara har jag alltid vetat, men aldrig någonsin har jag tappat så otroligt mycket. Så nu gäller det att kavla upp ärmarna och ta tag i det hela. Tur att jag gillar att träna! Imorgon kör jag äntligen ett pass i gymmet!
6 Responses
Kommentera
JoHo | januari 21st, 2013 @ 09:34 |
Åh, det lät tungt i förra inlägget, hoppas att det redan känns ljusare. Jag tror på dig! En dag i taget, det låter helt rätt.
Och konditionen. Den KOMMER tillbaka! Fortare än du kan tro. Men huva, ja det är tungt att köra ”första passet” efter ett längre uppehåll… fysiskt… och ännu mer mentalt! :S
Men heja!
camilla | januari 21st, 2013 @ 09:44 |
men, du,…
Jag gillar den nya looken på bloggen!!! Fräscht!!! vårigt!!! energi! jag gillart!! kram
Ida Johansson | januari 21st, 2013 @ 10:52 |
Jag tror inte att det var nån som märkte att du blev trött. De andra var nog minst lika trötta;-)
Hoppas du får hålla dig frisk o ta en dag i taget. Mer kan man aldrig göra. Kram
Jenny | januari 21st, 2013 @ 11:39 |
Du starka kvinna rymmer nog mer energi och vilja än de flesta! Hoppas det vänder nu och du kan träna på som du vill utan trista förkylningar!
Lonisa | januari 22nd, 2013 @ 03:24 |
Viktigast är du…..
Glöm inte att se det fina här och nu..
Ät och njut och träna efter känsla och mående. Då håller vi i längden…
Karro | januari 22nd, 2013 @ 10:49 |
Dagis baciller är förrädiska. Men snart borde man väl vara immun?
Kram