Ovälkommet avbrott

Jag vaknade i god tid, ammade Alma som hör och häpna somnade om utan bekymmer. Jag hoppade in i löpkläderna och gav mig ut. Benen var lite sega under de första kilometrar efter gårdagens kickparty på gymmet. Stegen lossnade dock varefter jag blev varmare och varmare. I brist på skog nära tillhands så springer jag runt Stångån. Ett varv är dryga 5 km. Så dagens mål var tre varv runt. Någonstans kring 8 km så började jag känna mig kissnödig, men tänkte att det går säkert över efter en stund. Det gjorde det inte, utan snarare tvärtom så blev det allt svårare att ignorera. Efter andra varvet och en mil i benen så började jag inse att det inte skulle gå att genomföra 15 km i det här tillståndet och vände hemåt. Att kissa i en buske eller dylikt kändes inte som något alternativ även om jag funderade på saken. Jag är för feg……haha. Det var bara att inse att jag var besegrad av min egen kropp, suck. Hemma väntade en pigg, glad och småhungrig bebis och en man som ville gärna komma iväg till jobbet, så att ge sig ut igen kändes inte som något vettigt alternativ.  Jag sparar min motivation till lördag, då jag planerar att ge det hela en ny chans.

Jag har funderat en hel del hur det kunde bli så akut och illa att jag var tvungen att bryta. Det är ju egentligen en liten grej, men rackarns frustrerande. Det jag kommit fram till är att igår kväll drack jag pepsi max för att lugna min mage, vanligtvis numera dricker jag bara vatten. Så det måste ha varit pg a pepsi max drickandet som jag inte fick ihop mina 15 km idag. En läxa rikare och på fredag dricker jag endast vatten!! Nu fortsätter dagen med hemmapyssel och lek, allteftersom jag fotar dagens måltider.