Jag vet inte riktigt vad som hänt, men jag försummar bloggen alltmer. Tankar på inlägg finns, tiden finns inte. Och när den väl dyker upp så har jag senare tiden prioriterat andra sysslor. Så med handen på hjärtat har jag faktiskt valt att försumma den en smula. Det gör ju inget, den finns ju kvar när lusten och tiden sammanfaller. Däremot vill jag nog ge mig själv utrymme att skriva om träningspassen jag genomför. Det av 100% egoistiska skäl. Jag tycker det är kul att kunna gå tillbaka och läsa. Huruvida det är kul att läsa återstår att se. Förhoppningsvis inspirerar det dig min läsare till roligare och mer varierad träning.

Så, imorse tog jag mig ut på en ensam löptur. Smög nerför trappen och sen ut genom dörren. På kvällen innan berättade jag för Alma att jag skulle springa och att vi skulle göra våfflor när jag kommit hem. Ställde klockan på 05.50 men kom upp 06.20. Det var segt imorse, speciellt eftersom jag vanligtvis kliver upp runt 05 på vardagarna. Det hade varit skönt med sovmorgon men samtidigt så visste jag att det var nu jag hade min chans att springa. Ensam, utan ryggsäck, utan större tidspress, bara för att få njuta av stunden och få fler km i benen än transportlöpningen ger mig. När jag väl kommit ut och kommit igång kändes det så bra! Det var värt de där sista 30 minutrarna sömn. 13 km i morgonsol med kossor som sällskap längs vägarna i Eklandskapen var allt jag kunnat önska mig. Åter hemma var det full fart. Dusch, strech, våfflor och kaffe och en lekstugan liten tjej som väntat och väntat. Jag hade egentligen gärna fortsatt en stund till och fått ihop en 18-20 km. Men ett löfte är ett löfte!

Sommaren 2013 levde upp till vad iallafall jag förväntar mig och önskar utav sommaren. Sol,värme, bad, ledighet med familje och vänner. Fantastiska löpturer i varm morgonsol, en hel del gymmande och en och annan smarrig glass. Jag är nöjd, laddad och redo för hösten. Min födelsedag som är den 27:e augusti har blivit till en sorts övergång och gräns mellan sommaren och hösten. Det börjar bli lite mörkare och lite kallare, speciellt när man är ute och springer innan 05.30 såsom jag gjort senaste två veckorna. Hösten är på gång, vilket märks överallt. Det är full aktivitet på jobbet och jobbdagarna rullar i rasslande tempo och kalender fylls med diverse arbetrelaterade aktiviteter. På gymmet är jag långt ifrån ensam trots tidiga morgonpass plus att höstschemat har kickat igång och jag instruerat min första bodystep sedan maj. Det var en bitterljuv upplevelse. Jag hade helt klart glömt hur roligt bodystep är, hur kul jag har med en klass full av tränignssugna människor, men framförallt hur step sätter sig i vaderna efter ett långt uppehåll. Efter måndagens bodystep kändes kroppen trött som sig bör, men i tisdagsmorse kom jag knappt ner för trappen här hemma. Nu några dagar och löprundor senare börjar jag känna mig som folk igen.

Denna höst kommer jag instruera 4 klasser.

Måndagar 18.20 bodystep

Tisdagar 12.05 bodycombat 45

Onsdagar 06.40 bodybalance 45

Fredagar 06.40 spinning 45

En fin blandning av lite olika träningsfokus. Jag är speciellt glad över att ha skapat mig möjlighet att regelbundet köra bodybalance. Det är otroligt välgörande med minst ett sådant pass i veckan. Att sträcka ut ordentligt och arbeta genom hela kroppen. Jag leker även med tanken att investera en del av min träningstid i både pt timmar och massage. Vad jag vill ha ut av pt timmarna vet jag inte riktigt än och har i dagsläget lite svårt att bestämma mig om fokus ska hamna på gymmet eller löpningen. Jag har under sommaren sprungit enbart för nöjesskull och gillat det. Å andra sidan har jag gluttat på träningsupplägg för marataon och känt lite skräckblandad förtjusning inför ett sådant tränignsupplägg. Träningen i gymmet har gått riktigt bra i perioder, även om de där skitpassen som man bara tragglar sig genom har infunnits en och annan gång. Men definitivt inte varje vecka, vilket gjort mig ännu mer sugen på mer gym. Så det vette katten vad det skall bli utav allt detta. Det är ju inte så att jag ska springa ett lopp, tävla i styrka på något sätt eller dylikt så egentligen kan jag fortsätta följa magkänslan och lusten. Det är dock något med just hösten som väcker tankar på att ta sikte på något och formulera ett mål att jobba mot. Jag gissar att jag inte är ensam om att just nu dryfta sådana tankar och både gilla och våndas i det hela litegrann.

Oavsett vilket så kommer det bli en strålande höst där både tränignstid och familjetid skall få utrymme. Min lilla solstråle som numera dansar och sjunger sig genom dagarna skall ta första skutt in i träningsvärlden och börja på någonslags hopp, skutt och dans redan nästa lördag. Det kommer handla mest om lek och gemenskap med andra jämnåriga och jag tror hon kommer trivas utmärkt.

Hur ser din höstplanering ut? Om du har en sådan dvs…….

Igår kväll plockade jag fram morgonens löpkläder. Shorts och linne, det är bäst att njuta av varma morgnar medan de varar. Någonstans vid fyratiden imorse vaknade jag av regnet som öste ner. Jag drog upp täcket upp till öronen och somnade om. Vid 06.15 ringde klockan, det hade slutat regna och det var dags att kliva upp och sätta fart. Ingen tid att fundera och vela. Ur sängen, in på toa, 15 minuter senare var jag utanför dörren. Imorse var vädergudarna med mig och regnet kom tillbaka lagom till min 11:e och sista kilometer. Tack för det. Förutom uppehållet så fanns det inte mycket lägga på minnet. Det är lite segt att springa just nu. Jag har under sommaren lagt mer fokus på gymmet och det känns. Det är fortfarande skönt att springa, rensa huvudet och hålla sig i det där meditativa sköna flytet som gärna infinner sig på kravlösa rundor. Just nu störs det dock av att mitt flås och uthållighet är inte såsom det brukar vara. Så bakläxa till mig på den fronten, mer löpning in i träningsschemat kommande veckorna. Det jag ville komma fram till med allt detta är att vill du att träning ska bli av så tänker du och planerar innan. Vad, hur och när fin träning ska bli av. Realistiskt och genomförbart. Sen när det är dags så kör bara. Ut i löpspåret, in på gymmet eller var och vad du nu ska ägna dig åt. Få det gjort och gör det helhjärtat! Det är mitt tips nu när så otroligt många drar igång träningen efter sommar och semester.

Avslutningsvis, tack för alla fina kommentarer på föregående inlägg. Skönt att fler upplevt fenomenet! Nu är det dags att släcka ner och sova. Imorgon bitti väntar en ny skön löprunda. Godnatt

Im back! Det blev visst en bloggsemester lika mycket som semester från vardagens snurrande hjul. Fantastiska dagar och veckor har passerat och jag har haft det löjligt gott. Tänk vad sol, värme och ledig tid kan göra för en stressad själ. Jag har helhjärtat ägnat mig åt det som ligger mig varmast om hjärtat familjen och träningen. Mycket sol, bad och mat tillsammans med nära och kära har passerat. Däremellan har jag både fått och gjort plats för både löpspåret och gymmet. Och därmed fått den där kommentaren som jag inte riktigt vet hur jag skall förhålla mig till; du är så duktig. Den har jag hört otaliga gånger när jag mött bekanta i olika träningssammanhang. Saken är den att jag känner mig inte speciellt duktig, eller rättare sagt så vet jag inte riktigt vad det där duktiga består av egentligen.

För mig är träning ett stort intresse och egentligen en livsstil. Oavsett om jag som idag kliver upp 05.15 för att hinna gymma innan jobbdagen startar eller 07 en semesterdag för att jag vill både träna och umgås under dagen så handlar båda om att jag gör det för att jag vill. Det finns inga måsten i min träning. Jag gör saker jag gillar. För min del kan det vara att trampa in till stan tidig sommarmorgob för att gymma innan resten av familjen vaknat. Det är lika roligt och givande om inte mer som att strossa runt på hemmaplan i lugnet och tystnaden. Jag får min alldeles egna stund med full fokus på mig själv. Oavsett om det är på gymmet eller ute på vägarna i löpskorna. Det är lika självklart som att se till att ha tiden för både mys och bokläsning när Alma skall nattas. Båda är självklara delar av min vardag och mig. Jag gillar att läsa och småprata med min lilla nyfikna tjej lika mycket som jag gillar att smita ut för att träna när hon sover. I min värld är båda delarna lika självklara.

Så vad vill jag ha sagt med allt detta? Mest kanske att jag inte känner igen mig i den där duktig-kommentaren. Jag gör ju inget utöver det jag brukar. Medan någon annan som har andra självklara val i sin livsstil gör något annat. Vi får fortsätta var och en med sådant vi gillar och inspirera varandra till att blicka nyfiket utanför de egna ramarna.
Ha en fantastisk måndag!

Det är officiellt semester. Lediga dagar, ledig tid och väldigt få måsten. Förutom alla de där som ingår i småbarnslivet då. Laga mat, plocka leksaker, tvätta och leka tills jag vill köra både Bamse, spöket Laban och grisen Wibbly i smoothiemixern. Men på det stora hela taget är det ganska mysigt. Det där med semester på hemma plan är lite okänd mark för min del. Jag har oftast sett till att semestra långt, långt bort hemifrån och jag minns inte när jag hade fyra veckor att semestra överhuvudtaget! Jag tror jag kan lära mig att gilla detta!

Givetvis finns träningen på den dagliga agendan och tro eller ej så kör jag vidare på med tidig morgonträning för att ha mer tid att umgås med familjen. Midsommarhelgen avslutade jag min tunga styrketräningsperiod och har nu övergått till fler reps och mer uthållighet. Omdömet hitills, med ett benpass och ett armpass bakom mig är att det är tufft och mentalt tyngre. Borta är min forna bodypump seghet. Nu får jag slita hund för att komma upp i mer än 15 reps. Det har sin charm det också. Imorgon är det dags för veckans första löprunda. Jag bara hoppas att benen har hämtat sig sen benpasset i måndags. Just nu är det status trästock!!!

Bilden är från i söndags när jag övade bodybalance hemma i gräset. Övning ger färdighet sägs det och det måste stämma för imorse gick det riktigt bra att instruera release 61.

Just nu räknar jag mest dagar till semester! 2 hela arbetsdagar kvar och sedan mitt livs första riktiga sommarsemester. FA dvs före Alma valde jag som oftast att dela semester i två. Lite på sommaren och resten senhöst eller slutet av vintern. Då bar det som allra oftast iväg till avlägsna soliga platser. Nu när min tid styrs mer av andra än mig själv så får jag gilla läget och semestra under svensk sol. Det går nog det med. Att åka på semesterresa till solen när Sverige är som finast känns än så länge långt bort. Och än hyser jag hopp om soliga dagar på hemmaplan.

Förutom att räkna dagar så har jag räknat och synat lite närmare senaste åtta veckornas träning. Lagom till första semesterveckan skall jag försöka mig på att jobba på lite mer uthållighet i min styrketräning. Det innebär kort och gott att vikterna får sjunka en smula och antalet repetitioner skall öka. Två veckor bör vara ett minimum. Sedan måndag har jag även räknat antal uteblivna löppass. Idag borde jag ha sprungit nr 2 av fyra. Hur många har jag sprungit? Noll!! Varför undrar du kanske. Det berättar jag gladeligen. I måndags körde jag ben, med den klassiska ass to the grass stilen. Resultat är totalt oanvändbara ben. Jag är nöjd (stel, stum och orörlig)med benpasset, samtidigt en smula snuvad på löpning. Lyckligtvis finns det fyra dagar kvar på denna vecka. Lagom för fyra löppass.

Sist men inte minst räknade jag flitigt på takter, åttor och diverse bodybalance rörelser inför release 61. I tisdagsmorse guidade jag mitt lilla gäng genom en första omgång och så fort vi var klara så längtade jag till nästa. Just release 61 är helt och hållet i min smak. Mjuk, följsam men även ruskigt utmanande, tuff och cool. Du som ännu inte testat, do it! Du kommer inte ångra dig. Finns du i närheten av Linköping är du välkommen på ett gästbesök hos mig.

Solsken, värme och ledig tig med de bästa. Det är allt som behövs för en lyckad midsommarhelg. Mälardalen bjöd på bästa vädret när det var dags att packa picknickkorg och skutta små grodorna. Enligt familjetradition så firar vi midsommar hos min mamma i Mälardalen. Alma har fullt upp med att mata fiskar, rasta hund och leka med mormor och morfar. Det ger både mig och Björnen mer träningstid tillsammans. 3 dagar är lika med tre gympass och två löprundor.

Imorse tog jag mig ut på veckans längsta löprunda. 13 km stod i planeringen. Trots att jag sprungit kors och tvärs i skogarna runtom så har jag lite dålig koll på avstånden och var osäker hur jag skulle springa för att få just 13 km vare sig mer eller mindre. Så jag bestämde att helt enkelt ta min välbekanta runda tills jag hade 6,5 km bakom mig och sedan springa samma väg tillbaka. Lite trist kan det tyckas men för min del funkade det utmärkt. Så behöver du få ihop lite fler kilometer är det ett utmärkt sätt.

Nu närmast kommer ett axelpass med finaste Björnen och sedan skall det bakas en midsommartårta!

Måndagsjobb avklarat och veckans första träningspass likaså. 2 veckor kvar av min tunga period och även en första riktiga vecka med bara 3 klasser att instruera. Det innebär ett uns mer tid att disponera. För att få ihop det eviga pusslet av jobb, familj och träning så är planering avgörande. Så denna vecka bjuder på
Måndag: ett benpass from Hell! När personer jag mött i trappor frågar om jag tränat ben, utan att ha en aning så är jag nöjd!
Tisdag: axlar, bodybalance 45 och en löptur hem från jobbet.
Onsdag: springa till jobbet samt ryggpass
Torsdag: ett bröst/armpass samt en löptur hem
Fredag: springa till gymmet, spinning 45
Lördag: ett riktigt löppass utan ryggsäck och transportändamål, hoppas på att komma iväg tidigt och skrapa ihop uppåt 15 km ute i Tinnerö.
Söndag: magpass och 60 min spinning.

Om någon undrar över vila, så hade jag 2 vilodagar i veckan som gått och känner att jag kan köra på lite hårdare.
Jag planerar även för en ren transportlöparvecka innan semestern börjar, dvs springa t/r varje dag. Men då måste benpasset i gymmet iallafall utebli. Hur ser din träningsvecka ut?

Bästa starten denna vecka var tisdagens och onsdagens transportlöpning till gymmet. Sol i ansiktet, bara ben och nästintill folktomt. Precis som jag vill ha det. Att den vanliga cykelvägen är numera avspärrad och jag får en bit genom skogen som alternativ är pricken över i:et.

Ytterligare en toppenhändelse var att teama bodycombat 56 release med min egna krigare Björnen. Releasen i sig är en dunderutmaning. Vår prestation var ganska exakt vad man kan vänta sig av ett första tillfälle. Lite rörigt, lite förvirrat men rackarns roligt! Vi tog i, deltagarna tog i. Solskenet och värmen ute tog också i, vilket resulterade i något mindre syre i salen än vad man önskar när kroppen är full av mjölksyra och hjärtat dunkar i öronen. Men krigare som vi tog vi oss genom alltihopa.

Lite liknande känsla av ”nu rackarns kör vi järnet” fanns i spinningsalen i onsdagsmorse. Trots ett missöde med iPod och ett total improviserat pass. Det har funnits en tid då jag enbart körde på känsla och planerade aldrig mina spinningpass. Det hade sin charm och möjligheten att bara följa gruppen. Nu eller snarare senaste 4 åren har jag alltmer planerat, läst och låtit skapandet ta både tid och engagemang. Vad som görs på cykeln är en viktig del, musiken en annan. Det som är avgörande för mig är vad jag säger och när jag säger det. I onsdags lyckades jag överträffa mig själv trots att det störde mig att jag använde en för mig nästintill okänd playlist.

Hoppas du själv haft en fin vecka. Jag önskar jag kunde lova mer frekventa inlägg, men erfarenheten säger mig att denna vecka kommer bli minst lika tuff som föregående. Enda skillnaden är att gymmet drar igång sommarschemat och min älskade bodybalance är tillbaka.

Det känns som att tiden rusar obarmhärtigt framåt. Jag hinner inte riktigt att stanna upp i nuet och njuta av sommaren som bara exploderat överallt, min lilla prinsessa som överraskar mig nästan dagligen med nya färdigheter som den sprudlande 2,5 åring hon är eller samvaron med min kära man. Det är jobb, vardagsbestyr och inklämda träningspass. Tankar och planer för en mer trivsam och långsam sommar och höst går på varv.

Träningen flyter bra riktigt bra, trots att tiden är lite knapp. Fokus ligger på styrketräningen och jag både roas och förfäras över benpassen. Efter gårdagens massa ass to the gras djupa knäböj på diverse sätt, utfallsgång med tips från coachen (självaste Björnen) och löjligt tunga (att genomföra) set i benpressen så var mina transport till gymmet imorse mer ett trippande än springande. Så något gjorde jag rätt, även om jag nu önskade att jag träffade rumpan och baksidalår bättre än såhär.

Utmaningen då! Den står en av mina grymma spinningtjejer för Jossan. 4 veckor och en massa minutrar i plankan. Denna vecka gäller 20 minuter. Jag börjar imorgon vilket innebär 4 dagar att skrapa ihop 20 min på. Det borde ju gå!